Kärnkraften är lika subventionerad som andra branscher

Publicerad 3 december 2019 NyTeknik

I en artikel i Ny Teknik skriver Jens Mogard att kärnkraften har många fördelar med bland annat låg klimatpåverkan men kruxet är kostnaden vid en eventuell olycka. I dag måste företagen som driver kärnkraftverk i Sverige täcka kostnader för skador upp till ett par miljarder kronor, men fortfarande är det den svenska staten som står för lejonparten av den ekonomiska risken och därmed skattebetalarna. Därför är det fel att förtiga att kärnkraftsindustrin är kraftigt subventionerad sedan mer än 50 år, menar han. Tyvärr är Jens Mogard och många andra inte informerade om vilka regler som gäller vi en eventuell atomolycka.

Frågan är om kärnkraftsföretagen är subventionerade genom att ansvaret för skador på tredje man vid en allvarlig olycka kan komma att falla på den svenska staten och därmed skattebetalarna. Svaret är ja, men det gäller i princip också all annan näringslivsverksamhet. Kärnkraften är i detta avseende inte unik, men dess system för risktäckning är annorlunda.

Inte bara för kärnkraft utan också för annan industri gäller att staten har ett övergripande kostnadsansvar vid stora katastrofer (folkrätten). Detta gäller exempelvis kemisk eller medicinsk industri, vattenkraft (risk för dammbrott) liksom för delar av samhällets och näringslivets verksamhet i eller omkring storstäder (förgiftningsskador via vattendistributionen, storbränder i tätbebyggelse, flygkatastrofer över stadskärnor). I inget av de nämnda exemplen, utom för kärnkraften, finns en lagstiftning om strikt ansvar och försäkringsplikt. Man kan därför hävda att en del av näringsverksamheten i samhället subventioneras av staten genom statens övergripande risktagande för stora men osannolika katastrofer. Faktum är att kärnkraften har de säkraste systemen med de mest rigorösa kraven, lägsta påverkan på natur och människor, samtidigt som den har de högsta kraven på ekonomiskt ansvar vid olycka än någon annan bransch. I en total sammanvägning och i detta resonemang kan man därför inte hävda att svensk kärnkraft är subventionerad av staten. Man kan inte heller hävda att kärnkraften ges en särställning jämfört med annan näringsverksamhet när det gäller statliga garantier för stora kostnader vid osannolika katastrofer.

Regelverket för kärnkraftsföretagens ansvar styrs av Atomansvarighetslagen och den har varit föremål för utredningar och revideringar sedan den kom till 1968. Enligt Atomansvarighetslagen är innehavaren av en anläggning strikt ansvarig för en atomskada som orsakats av en atomolycka. Rådande lag bygger på de internationella bestämmelserna i 1960 års Pariskonvention. Staten ansvarar i andra hand för anläggningsinnehavarens ersättningsskyldighet. Detta framgår inte uttryckligen av Pariskonventionen eller tilläggskonventionen, men är ett folkrättsligt ansvar. Detta subsidiära ansvar innebär att staten ska betala ersättning till den som är berättigad till ersättning av innehavaren av en anläggning i Sverige, om den ersättningsberättigade visar att denne inte har kunnat få ut ersättningen av innehavarens försäkringsgivare. Staten får sedan återkräva ersättningen av anläggningsinnehavaren eller dennes försäkringsgivare.

I tredje hand kan ersättning också fås från de stater som är anslutna till tilläggskonventionen. Utöver de regler som följer av Paris- och tilläggskonventionen finns

ytterligare ett ersättningssteg i Atomansvarighetslagen, det så kallade självständiga statsansvaret. Enligt detta ersättningssteg ska staten betala ytterligare ersättning, om en innehavare av en anläggning här i landet är ansvarig och de ersättningar som betalas enligt första till tredje stegen inte räcker för att ersätta de uppkomna atomskadorna. Den totala ersättning som kan betalas enligt samtliga ersättningssteg uppgår numera till 6 miljarder kronor.

I regeringens proposition 2017/18:244 redovisas lagändringarna för ett ökat skadeståndsansvar och skärpta försäkringskrav för reaktorinnehavare. Lagändringen trädde i kraft 1 januari 2019. Lagändringarna innebär att ansvarsbeloppen för reaktorinnehavare vid atomolyckor höjs. Innehavare av reaktorer i Sverige blir ansvariga för ett belopp om 1 000 miljoner särskilda dragningsrätter, vilket motsvarar cirka 13 miljarder kronor om det vid reaktorn inträffar en atomolycka, det vill säga en händelse eller serie händelse som leder till atomskador. Vad som räknas som atomskada är oförändrat, liksom regeln om att reaktorinnehavarnas skadeståndsansvar är strikt. Reaktorinnehavarna blir skyldiga att ha en ansvarsförsäkring för motsvarande belopp. Ett ökat ansvar för reaktorinnehavarna medför att det så kallade särskilda statsansvaret, som innebär att staten i sista hand ansvarar för ersättning upp till 6 miljarder kronor, kan upphävas för olyckor som den gruppen av anläggningsinnehavare ska ansvara för i första hand.

Ett ökat skadestånds och försäkringsansvar innebär sammantaget att reaktorinnehavarna i större utsträckning än i dag får ta ansvar för kostnaderna för kärnkraftens risker. Vidare följer lagstiftningen internationella överenskommelser och regelverk och kärnkraften är inte mer subventionerad än andra verksamheter som kan ge skador på tredje man. Snarare är det så att kärnkraftsföretagen möter betydligt striktare regler än andra riskbenägna verksamheter i samhället.

Lars-Evald Kaliff

Energipolitisk debattör